Bil tåg flyg buss

Nu har vi äntligen kommit fram till hotellet på Mallorca. Vi startade resan hemifrån tjugo över 7, klockan 8 klev vi på tåget som skulle ta oss till Kastrup. Pojkarnas farmor och farfar mötte upp oss för att ta hand om bilen, det finns inga långtidsparkeringar i Kungsbacka, när de ändå var där hjälpte de oss att bära ombord allt bagage på tåget. Men ett tu tre så rullade tåget iväg! Oj så häpna vi alla blev! Farmor och farfar fick snällt hoppa av i Varberg och vänta på ett vändande tåg.

Killarna var exemplariska på tågresan, vi åt plättar, målade och spelde iPad. När vi kom av på Kastrup kändes det med ens stressigare och vi saknade struktur. Det dumma var att vi anlände 2 och en halv timme innan vi kunde checka in, vi var strandade på terminal 1, världens kanske tråkigaste terminal. Det enda man kunde göra där var att äta, så vi åt tills vi rullade iväg till bagageinlämningen.

Vi var totalt slutkörda när skyltarna började blinka ”boarding”. Jag vet, man ska inte fokusera på det negativa – ni kan inte förstå hur körda i botten vi var – tre barn på en flygplats är en utmaning. Flygresan var en lång dans på rosor i jämförelse, både Oliver (6år) och Elias (4år) tyckte det var spännande. Elias var visserligen livrädd innan vi lyfte, men helt cool när när planet gick ner för landning. De satt fint på sina platser och visade prov på ett tålamod större än många andras. Det var alldeles lagom med en flygresa på två och en halv timme. På transfern till hotellet åt vi upp det sista godiset och spanade på -> märkliga rondeller. Oliver tyckte den med nakna människor i plåt var den mest häpnadsväckande. 

Väl framme på hotellet satt vi på balkongen och bara njöt av värme och utsikt. 

Gustav (2mån) ”hängde bara med” hela resan. Han spenderade dagen i sin babybjörn på min mage och i min famn när han somnade efter maten. När flygmaten serverades blev han arg i 5-10 minuter, i övriga 720 minuter (12 timmar) var han allmänt nöjd med livet. 

    

  

  

  

  

  

  

  

  

 

Promenix i ottan

Gustav väckte mig strax efter sju imorse och jag måste väl erkänna att jag där och då inte tyckte det var särskilt roligt, men när jag stod på benen började jag se möjligheterna. Jag beslutade att hela familjen skulle ut på morgonpromenad! Elias flög ur sängen och var gör-peppad, Tobias var lite segare och Oliver var omöjlig. Jösses. Han tyckte inte att det var morgon överhuvudtaget, han höll fast sig i sängramen och blängde mot oss så fort vi föreslog att han skulle kliva upp. 

Efter många om och men lyckades vi sälja in idén om nybakat bullar till O och begav oss ut i sommarmorgonen. Vi stannade till vid majgården och alla fick välja varsin godsak, Elias och pappa valde bullar, jag en räkbåt och Oliver ett paket singoalla. Nu var väl det sistnämnda inte riktigt vad vi hade tänkt oss, men ändå. Väl hemma slog vi oss ner i solskenet och bara njöt! 

   
   

Vision NOVA

Numera har vi full koll på herr bebis oavsett var i huset eller trädgården vi befinner oss. För mig, som i det närmaste är oron själv, är det väldigt skönt att kunna lämna Gustav en stund utan att oroas över att han ska dra täcket över huvudet eller lyckas vända sig till  magläge utan att vi märker det. En annan positiv sak är naturligtvis att man, rent hypotetiskt, skulle kunna ligga i solstolen med en tidning och ett glas juice samtidigt som Gustav ligger tryggt (+svalt och uv-fritt) i sin säng. Mmmmmmmm.

   

Mors dag, beröm och konst

Oliver är jätteduktig på att rita, när jag hämtade honom i skolan förra veckan kom en elev från 3:an/4:an glidande fram på sin kickboard och frågade: ”Heter du Oliver?” ”Ja?” ”Då är det du som målar så bra! Min lillasyster har visat mig, hon går i din klass”.
Gladare och stoltare kille kan du allt leta efter! Måste säga att jag sträckte lite på nacken jag också. Minns själv när en äldre tjej kom fram till mig på skolgården och sa att jag var jättebra på King (ni vet det man spelade med tennisboll i rutorna på skolgården) OM jag var stolt!  

På tal om att vara stolt, jag är så stolt över att vara trebarnsmor! Vilka fantastiska barn jag har haft turen att få. På mors dag fick jag både teckningar och frukost på sängen. När vi hade ätit upp mysfrukosten hjälptes vi åt att hänga upp teckningarna på krokarna i sovrummet. Det är konst när den är som bäst, fylld av glädje. 

  

   

Febrigt med mys

   

Gustav har blivit förkyld, alldeles tät i näsan, och till råga på det har han åkt på magknip. Han har inte varit sig själv i dag. Stackars lilla barn som han har skrikigt. Han brukar vara lugn och tillfreds så det här var verkligen ett avbrott från det normala. Hur fort jag än tröstar är det inte fort nog. Varje tår svider. När Gustav är dålig äter han sämre och jag tror det är därför jag har haft feber under dagen. Det var samma sak sist när han var tät i näsan. Lillplutten. Sötaste bebisen på planeten. Hoppas vi mår bättre imorgon.

Sulky

Babyproffsen hade konkursutförsäljning i torsdags och vi passade på att fynda en sulky. Den uppfyller mina tre krav; svängbara framhjul, ordentlig skärm och stor korg. Och den är snygg. Uppskattar också att den är ”lite mer” än en vanlig sulky, men samtidigt enkel och lätt hanterlig. I och med att den inte är vänd mot personen som kör kommer det dröja tills vi kan använda den ute, nu fungerar den utmärkt som babysitter här hemma. Gustav gillar den jättemycket, han rullas enkelt iväg till händelsernas centrum och när han tröttnar gnäller han efter hämtning. Alldeles perfekt och servicen är god. 

Elias envisades med att köpa en ratt till vagnen, han demonstrerar den ofta för Gustav som tycker både den och Elias är världens häftigaste.